vågorna frågar inte längre guden 

om det omöjliga. 

sköljer över stränder om måste. 

Inget mer. Mina fingrar letar inte efter 

dina efter gräs att greppa, foten saknar 

inte kanske längst därinne där i ljudet 

av det klara.

vågar se er lycka vågar tro att det du

fann gav mening 

det simplaste det sorgligaste 

Den skamfyllda 

den åldrande 

är jag det klaraste det tydligaste brinnande 

inatt är örat nära undret det som

även du lyssnat till i ytterligare fem år. 

Vi tänker alla ingen kunde vara som mitt 

barn är mening inga riktiga vägar kan 

gått för fel för du är liv. Mitt. Mitt kött 

blod. 

Ödesmättad ligger åkrarna stelfrusna 

men vissa mornar vissa utvalda 

mellan jobb och hem nästlar 

sig den oundvikliga passionen in de

stora ögonblicken av en stor stor kärlek. 

Min är man nu. gör det bra. 

är likt vågen gör det 

Så även jag.