När jag blickandes över det stilla havet
andas skönhet bortom rimliga gränser.
Allt det där vackra som livet kan ge
är så vackert att det nästan gör ont.

Där på en plats i månens ljus
bortom alla sorgers börda.
En stund i livet
då jag tänker klart.

Viskande vindar smeker mitt ansikte
lindar sig runt min trötta kropp
Förför mig i stundens lycka
då mitt hjärta är på väg att spricka.

Här vill jag stanna
leva och dö.
Förenas med tusen stjärnors glans
där himlen möter evigheten.