du gick förbi inom min greppvidd

när jag satt och fingrade

på framtiden

att man skapar sig ett liv

innan man bygger nästen

jag hade samlat kvistar ändå

och hållt i flyttfåglar

det var så inte lätt

att inte landa på din tunga

fast jag trodde mig förstå att

du, det kan inte vara hela lösningen

kanske kan vi lägga liv parallellt

och dansa mot varandras

men inte styra riktningen

så vi har ingen rubrik

men ett trivsamt gungande

och tätsittande ögon stundtals