Jag räddes så för ringen
att fly dess kynneskyss
och göms från allt och Ingen
i skydd av en abyss.
Härnere i min håla
är vi allen med mollrum
och intet får bestråla
min gång till fången Gollum.

Jag gömmer mig, och kisar
och kan ej längre se
var gång som solen visar
sin fot i min entré.
Den vill mig vilt och illa,
den vill mig världars ve,
men till den vill syn trilla
då jag ej mer kan se.

Vad fick jag i din hetta?
En brödrabränna blott!
Men nu vill du berätta
om dagar som har gått
härnere i min grotta
då vårankomsten din
tycks blossa bort och blotta
mitt sönderskrumpna skinn.
Du sol, blir aldrig min.
Min själ, blir aldrig din.
Din skärlek är för andra
så skyl dig, och bortvandra.