Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fakebook

Hon vänder blad i boken. Boken om hur man ska göra för att lyckas i det förlovade sociala medier-landet. Hon är överallt, Hon är aktiv, Hon gör precis allt det där som står i boken:
- Följer de ”rätta ”kontona
- Retweetar, kommenterar, lyfter
- Skriver intressant (?) och humoristiskt (?) - Skickar uppmuntrande meddelanden och kommentarer, t ex födelsedagshälsningar och lyckönskningar.
MEN vad får hon tillbaka? VAD FÅR HON TILLBAKA???

Hon ser sig i spegeln. Länge. Ja, hon syns, Visst syns hon? Eller, är det bara hon själv som ser sig? I alla fall känns det så. Som att hon är osynlig för resten av världen. Hon önskar att de Såg henne. Syns du inte så finns du inte, sägs det. Och hon ville finnas! Men mest av allt önskar hon att Han såg henne. Hennes hemliga kärlek. Men han ser inte, Han ser rakt igenom henne. Som om hon inte fanns. Och han har ju ett gott öga, gott omdöme. Rör sig i de Rätta Kretsarna. Så då är det alltså som hon befarar – hon är osynlig. Hon nyper sig i armen. AJ! Hon känner smärta. Alltså lever hon? Och ingen människa kan väl leva utan att synas? Det kan de ju bara i den där tv-serien "Rapport till himlen" som gick på tv ca 15 år före soc. med.

”Du är så himla duktig”. Säger folk till henne ofta. Ska hon tro på det? Hon är över fyrtio men har inte etabletet sig någonstans. Hennes liv är likadant som det för för tjugo år sedan, känns det som.

Sociala medier är fantastiskt, revolutionerande! Nu kan ALLA äntligen uttrycka sig och bli sedda och hörda. Få inflytande. Nätverka. Göra karriärer. Tjäna pengar.

Hon suckar och slänger ifrån sig den där idiotiska boken på det nötta soffbordet. Reser sig och går ut i köket där hon häller upp ett glas rött vin, Hon sveper det. Sväljer. Blundar. Funderar. Andas. Vinet får blodet att pulsera inom henne. Hon går till den gamla, brummiga datorn och loggar in på facebook. DÄR, vänförfrågan-symbolen lyser rött! Hon tar ett djupt andetag. Väntar en sekund. Två sekunder. Tänk om – HOPPAS!

Nej... det var väl det hon visste. Lilla vän, trodde du verkligen det??? Hur dum får man va, arma idiot!!!

Facebook – Fakebook
Instagram – Instashit

Osociala bajsmedier

Består bara av klubbar för inbördes beundran. Och hon är beundrad av ingen.

Hon lutar sig tillbaka i stolen. Minns. Den Dagen. Minns hans armar kring hennes midja. Hans röst. Hans blick. Hans leende. Hon blir varm. För ett ögonblick känns den annars kalla lägenheten varm.

Vad hände sen då liksom? Hon trodde ju att det var äkta. Det var ju för helvete LIVET. Det var På Riktigt. Inget fejt. Ingen teater. Inga spel.

Eller...????????????????????????

Hur ska hon kunna veta? Ska hon inte kunna räkna med att lita på någon? Ska hon utgå ifrån att alla egentligen är falska och bara låtsas vara vänliga för att de är väluppfostrade?

Så är det. Så har det alltid varit. Så kommer det alltid att vara. Hon vet det. Hon fattar det. Hon är ingen idiot. Inte född igår. Förr om åren när hon gav sig ut på livets hav för att fiska sig lite lycka och framgång, fanns inte sociala medier. Då var hon ensam. Osynlig. Som hon alltid hade varit. Allt det där borde ändrats tack vare sociala medier-genombrottet.
Fail. Trodde du det skulle funka? Du kan lägga upp tusen saker överallt och visa vad du kan, göra en creddig hemsida – jobba tills du SPYR. Det spelar ingen roll för no one cares about it!
Nääää, nu för tiden räcker det inte med att visa att man är intelligent, rolig och talangfull längre – nä, det enda som betyder någonting är:
- Hur många följare man har
- VILKA följare man har
- Hur känd man är i mediasvängen (och hur väl man kan bevisa detta i sociala medier)

Så hon är körd. Verklighet MY ASS!!! Baby, what happens IRL stay´s IRL, remember??? Och hon kan inte se honom någonstans ute. Han är hela tiden nära - men så långt borta. Likt en fluga som förgäves försöker låta sig fångas – så fort man lyckas slå till på rätt ställe så kan man ge sig blanka fann på att flughelvetet har hunnit till andra sidan rummet!!!

Hans vackra ögon. Varje dag. I hennes telefon.
I hennes telefon.
I hennes hjärta.

She will never forget this wonderful time.
IRL she´s alive. For real. She has a heart beating.
Hon Ser Honom. Som Han såg Henne den där gången.
Den där gången when she was just a girl,
standing in front av a boy.
Asking him to love her.

She still is...




Prosa av Linda Åkesson
Läst 253 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-02-21 15:51



Bookmark and Share


    ej medlem längre
En text som är sann och mästerligt skriven!!!
2019-07-06

  danne //
Det här är fullfart på strängarna, blir lite avis här , vilken förmåga du äger att fängsla , jag blir knäsvag. så bra skrivet är det!
2019-07-03
  > Nästa text
< Föregående

Linda Åkesson
Linda Åkesson