Av blåa blossrum var min blick blasé,
jag rörde runt i ryktens renommé
i hopp om kroppens kraftpalett,
men rött var dött och ishavsport passé,
i vindälvsvaken var all spott och spe
det enda rätta vettet sett.

Jag samlar cellens sura bursaliv
ur allusionen isigt halluciv
och spränger vak ur taket mitt,
här går jag nedan med motmänskokiv
och karvar kantens kamp med isdubbskniv
till rött ur krigskryoniskt vitt.