Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Polstjärnan.

En varm bröstkorg att värma händerna mot,
när hela landet är täckt i vitt är dina kinder fortfarande skära.
när du väcker mig och säger:
"gud, vad du är vacker"
undrar jag,
vad mer kan man begära?

Om du bara
kommit innan ilskan
som rotats i mitt kranium
som kliar i min kropp.
Jag fick en tredje gradens brännskada
i det solarium
som livet är,
det rinner i mitt blodomlopp.
Om bara,
skulle du kunna gjort mig hel,
du skulle blivit den
som pusslade ihop
min rubiks kub till hjärna,
du skulle kompletterat mig,
en saknad del,
mitt livs polstjärna.




Fri vers av amygdala
Läst 45 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2019-02-25 01:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

amygdala