Min röst är som honung
men mina ord är svarta och svala
och min penna är vässad vassare
än Amors pilar,
brutalt fastsatta i din ryggtavla

du kommer att ångra dig
om du inte lyssnar när jag talar.

Min röst är som honung,
men mitt luftslott är byggt på lögner
mina känslor flyger med svalorna,
någonstans långt söder,
där det är varmare väder.

Min röst är som honung
men min tunga är en stilett
jag har dött, och återfötts igen

du blev kär i den gamla versionen av mig
hon är nånstans bland molnen,
där hon har det bättre
och inte lider längre
på en plats där trottoarerna är av guld,
om man ska tro på ryktet.