Jag är på rymmen
jag satte mig på ett tåg som tog mig långt från mina vänner,
jag kom fram sent på kvällen, precis när himlen svartnade och stjärnorna tändes,
och möttes av blodet som röda vinbär på golvet.

Min mage knöts ihop i skärvor av den svarta chocken
men jag är här, jag är kär, och du håller mig i handen.

Jag är en social fjäril flaxandes in i solen,
och du sitter med ditt huvud i händerna på köksstolen
jag ville försvara dig men jag låste in mig på toaletten,
frös istället för att kriga när det väl gällde
inte för att jag kunnat gjort så mycket, men det är principen -
jag borde lärt mig gå, men jag kryper.

Vi gjorde oss av med inkräktaren.
Din näve dryper av någon annans blodplättar, dina jeans pryds av blodfläckar, och din blick flackar mellan rummets fyra väggar.

Jag kan känna din ångest drypa ur dina porer, känna hur den eggar dig
och lägger sig på mig som ett andra hudlager.

Vi dricker te tills vi slutar skaka
och kedjeröker tills vi inte känner smaken,
sen tar vi upp en halv dubbelsäng tillsammans
våra kroppar är pusselbitar utformade efter varandra.