Minns du vem jag var förut?
Innan allt tog slut?
Det är mellan mig och Gud,
det som händer nu.

Jag klättrade högst upp i träden
och skrek mina hemligheter
in i ovädret.

En del av mig gick förlorad
längs vägen, jag minns knappt henne,
nu måste jag begrava henne.

Vi brände våra brev och askan spreds i älven
jag släppte taget om hennes trinda leder där hon stod och skälvde,
såg hur det svarta vattnet slukade henne,
hur strömmen förde henne bortåt,
tillbaka till källan.

I nattens svarta timmar, i den vita dimman, återgick hon till den hon varit innan.