Vad jag önskar att ditt öga såg. Just inget 

mer. I sanning kaprifol du till mig skulle 

gå i liljans tid 

Vad fan vet vi om det 

min stackars hand mitt väsen

kan någon hålla fast just där molnet

skingras, hörnet passerats 

min fråga likt utopi min fråga som i frågan 

svarar ett steg i taget 

de ögonblicken av kärlek som cliffhanger

ramartäckta vägar, tapetserade rum, 

mina tår från stillasittande över till fotvalv 

i grodperspektiv utspända. Senor spända

avslappade. Var var vi nu är vi linjalen

orden om om inte fanns finns det skapade 

ur jordmån fastnaglade en del av fantasi

det var en djupare bild taget från sidan. 

Skuggor från ett annat håll. Ett ljussken 

över även under kanske mitt mitt i.