Jag mötte mörkutmärglad målarmyter
att famla fallen färg fram feberns fabel
till djupets djurnatur där Kain och Abel
i stoftstaffli sin sinnesskepnad byter.

Stafflit går vitt och feberfärger flyter
ur forna tunnelrum till tornets Babel
i höjd där gömd Ganeshas öppna snabel
trumpetar vetskap stum när rummen ryter.

I röda ramridåer rummen rister
för skepnadsskiftets skymda skorrorkester
som skildrar vildens bild i kampens kall.

Jag kallas fallen kall dit bröstet brister
att väsnas väsentärd i ramens rester
och famla febersjuk från duks förfall.