Det virvlar i huvudet. Alla tankar snurrar runt i symfoni. Aldrig har jag önskat att mitt huvud var tomt, men idag sker det. Idag önskar jag totalt tystnad, total stillhet i huvudet.

Det virvlar i huvudet konstant. Det går inte över och jag börjar önska en tanklös vardag. En vardag jag avskytt några veckor innan. Jag går ut på taket och hoppas den kalla luften tränger sig in i huvudet och tvingar ut virvlarna i den tysta natten.

Natten visar mig när tystnaden är på topp. Hur himlen visar ett mörker man hade varit rädd för alla andra dagar. Men detta mörkret lugnar ner min spända kropp, ända ner till tårna.

Virvlarna i huvudet stör inte lika mycket. Mörkret har tagit över varje sinne och jag är inte rädd att den svarta natten nu finns runtomkring mig. Jag är rädd för att virvlarna ska försvinna och jag är lämnad utan en uppskattning för natten och dess mörker.