Våren ropar och sträcker sig fram,
med utsträckta armar.
Varmt och vackert lägger den sig vid våra fötter. Sprider ljus.

Jag vill lägga mig ned med den, supa in glädjen om en förgången vinter.
En plats att vila.
Blunda.
Hålla andan
för att sedan vakna upp på nytt.
Vara oskyldigt pånyttfödd i en smärtsamt krånglig värld.

Håller andan. Blundar. Hoppas.