Ikväll är min cell av karamell;
sardoniskt god och polkagräll.
Här synes ej dyn av grånadsgryn,
höres ej levnadens lull-lullull,
här bytes ej gryt mot en natt på byn
i knullefullnadens gullegull.
Nej, cellen min är av karamell,
av smittande vitt är vår svartfårsfäll.

Av cell är min kväll bakom bom och lås
i indigoblått går min ringpsykos.
Här närmas ej närhetens närighet,
ej nalkas en natt av förställans stål,
här härmar han himmelens härlighet
fast nästlad till naken hud ur nål.
Nej, cellen min är av karamell
förlösande öst mot utkikens ställ.