Jag hängde på mig din brors död
som en ryggsäck
sa ”kom, älskade, låt mig bära dina sår,
låt mig bära dina ärr”

Mitt i vintern åkte vi till den ensamma plats där din bror är begravd
tände en lykta av snö

Tyngdlagen upphävs när man är två under sårens ok

Tyngdlös svävar delad sorg
uppåt och utåt
som i en rymdkapsel

Blir sitt eget plåster
ett band
en elastisk stödbinda