Så var det dags
att vaka ut din eld.
De små stunderna som är kvar
rinner som vatten genom mina fingrar.

En ensam låga slår upp i glödbädden
fladdrar till och blir borta.
Kvar är bara några små röda glödögon
under askan.

Dina sista stunder
du glimrar till och försvinner
återgår till tiden och rummet
innan du föddes
till den enorma rymden av icke-varande.