Jag trillar till Osiris
inunder feberfärg
igenom gulnad iris
mot missmassivets märg,
jag faller fällda färger
i pyrrhuspyramid
där mörkermän besvärjer
Osiris vis invid
den svarta altarringen
upprest att helga tingen.

Jag eldar mig som Fenix
att fly mot lockets topp
och lämna askan scenisk
i skådespelets kropp,
där gråa grifter gråtes
i Keops katakomb
jag mött min mörka bråtes
ravin, i ringars romb
men cirklar mot nyfödelse,
föraldrig för förbrödelse.