Bakbunden, stilla
mitt i en rörelse som aldrig tar slut
brickor i ett spel
bitar i ett tredimensionellt pussel.

Vi går ut genom dörren
och in genom dörren
varför skulle det vara så svårt att förstå?

När nu dörren står på glänt
och ljuset från rummet innanför
faller över tröskeln
när den falnande elden vakas ut
så här mot kvällen
hörs, trots att havet redan stillnat
till den begynnande nattvilan
hur det rör sig och viskar
berett på en ankomst:

Ur hav kommen
Hav skall du åter varda