Den blånande junikvällen
tassar tyst ifatt mig
bäddar svalkande in alla grubbel.

Havet smyger sig tätt intill klipporna
viskar hemligheter
om glädjen som ligger därute på bottnen
gömd i tång och sjögräs.

Jag vänder ansiktet mot väster
där natthimlen klyvs av blinkande fyrstråk.
Havet ligger som ett vaket djur i mörkret
andas, suckar
granskar mig på stranden
ser - utan att döma.

När dagens första tunga slickar himlen
och den nyfödda brisen får havet att rysa
slår jag ut mina vingar och cirklar ett varv runt ön
innan jag lämnar kända kuster
och möter havet.