Påväg hem från skolan

mobilen ringer i fickan

låter det ringa

kollar mig omkring

jag vet att du kan vara precis bakom mig

kan bara dröja några sekunder

 innan jag känner ditt flåsande i min nacke

det slutar inte ringa

jag ökar farten på mina steg

jag är hemma om fem minuter

men varje sekund är en plåga

du kan lika gärna vara där och vänta på mig vid dörren

jag ser framför mig hur du sitter på min soffa

blickarna du ger

när jag vet att jag gjort något fel

jag kommer få känna det snart

försöker tänka snabbt vad det är

har han fått höra att jag stannade kvar i stan efter skolan

eller att jag satt bredvid en kille från klassen i bussen

han vet allt

jag vet att jag är så långt ifrån perfekt man kan komma

att jag inte är värd honom

jag är inte ens värd slagen han ger mig

för han älskar ju mig

det är därför han slår mig

bäst vore det om han en dag sparkade mig i magen tills jag slutade andas helt

att han inte slutade för att grannarna ringde på eller för att han plötsligt ändrade sig

och sa förlåt

det är synd om honom

han lider över att ha en tjej som jag

som inte kan göra någonting rätt

jag måste dölja blåmärkena för dom förstår inte

att jag förtjänar det

att det är jag som är den onda

 jag är nästan hemma

Framme vid dörren faller tårarna

han kan inte göra mig något längre

hans hårda händer kan inte längre röra mig

 det betyder inte att han inte finns kvar

jag vet att jag finns nu

att jag är en egen person

som förtjänar att vara lycklig

inte beroende av en person som skadar mig

jag trodde jag skulle vara ensam utan honom

jag vet nu att jag hela tiden var ensam

fast han fanns där

fråga mig inte hur en tjej kan vara så naiv

fråga mig inte för det finns inga svar

och dom kommer aldrig finnas

jag trodde det var kärlek

det är det enda jag kan säga nu

jag kommer få sota för mitt misstag

resten av mitt liv

det är priset man får

när man tror man är kär

jag vet iallafall att jag finns nu