Jag reser stenar
från steg till himmel,
min hand förenar
galaxgatsvimmel.
Planeter
är mina fötter,
dess eter
rör mina rötter.
Jag är Jupiter
som sliter
min röda storm
över födselns form
och du kan föga följa
i vätmetallens bölja.

Så tror du
vi är likadana,
så for du
min omloppsbana.
Så vet nu
jag gränsar
mot sky, dy, och Hades.
Så vet du
jag rensar
allt vad härkomst haft;
min rot från tyngdkraft.
Stor, stolt, stark,
lämnar jag mark
där längtan lades.
Och cirkulerar du över mig
kommer jag spränga dig.

Apollon,
din mänsklighet
har svikit dig.