Jag ville vi skulle vara för alltid
i linjen som har sin egen vilja,
sin egen restid, sin egen falltid
och egen vilja att skilja,
sitt eget flimmer, sitt eget flöde
i egna sandkorn att sina
men guldflis föll, för mitt eget öde
förföljde jag ögon dina.

Du var mjuk
sen hård,
jag blev sjuk
men vård
är inget för mogna män
till tid blir man frisk igen.
Men först när gråten åter når Klondyket
kan änden se hur känslor skadat psyket.
Och att det som mitt veka inre vill
är inte alls vad andra andar vill.

Eros,
din mänsklighet
har svikit dig.