Blå
är mina drömmar
om vatten
Då
hatet strömmar
om natten.

Fartyg smeks fram
av vindens lätta smekning
i masternas böljande segel.

Havets tårar rullar
av vågspelets krafter
längs skrovets fåriga kind.

Sträckta trossar
kramar taljor likt sjöormar
som fångat sitt byte.

Vilsen själ ombord,
rolös rorsmans vålnad,
med kurs på horisonten
styr mot öppet hav.

Spöklikt stävar farkosten
planlöst och målmedvetet
mot evighetens glömda ö.

Bortom tiden fjärran nuet
seglar alltjämt skeppet
fångat av mina blå drömmar.

Blå
är mina drömmar
om natten.
Så
hatets strömmar
likt vatten

Jag drunknar
i mitt eget blåa hav
Jag kvävs av
detta onda blåa hat.

© Boa Berg
2006-06-24
07:26