Jag ber dig,
att taga bort din mjuka hand,
från den lena hud,
som skyddar mitt hjärta.
Men du fortsätter beröra,
trots att jag ber dig,
att taga bort din mjuka hand,
från mina sommarbruna ben.
Dina hörselgångar verkar täppta,
med din inre rösts lust,
att vidröra varje liten kroppsdel,
jag äger.
Ty när du smekt klart,
varje litet känsligt hårstrå,
som gror över hela min nakna kropp,
ber du mig att åter få röra.
Talförmågan har lämnat mig,
förståndets varningsklocka har ringt.
Men mina hörselgångar är täppta,
med min inre rösts obegripliga sång.
Ty du låter mig sjunga in natten,
i en melodi som följs av dina hjärtslag.
Musiken som får mig att vilja älska dig,
i hela min livstid.