en krigszon med sargade bittra gestalter

och skyttegravsgångars stridslabyrint

i dikenas slippriga underjordsstigar

förpassad är de där till lergolvets gråt

slagfältet rymmer det nattsvarta döda

man delar den vetskap som vardagen lär

en vägrar att låta allt ruttnande segra

letar en kikare låda att stå på

häver sig upp för att säkra sin sikt

det ljus som ger liv över aska och lik

soldaten riskerar att göra sig synlig

men spanar omkring efter molngårdars sol

efter honom som lämnade flocken för lammet

Han söker och finner vart villkommet barn