Andromeda, som blinkar åt mig fjärran,
kom ner i min galax, förlös en ny,
slå cirkelhjulens ljus ur Karlakärran
och skär ur stjärnors ofullkomst en sky
uppkommen ur aparta arv och former
som lösa löser upp fysikens normer
att låta unga åldrar åter gry.


Andromeda, kom krascha över eter
av överspelad tid och element,
kom kollidera med passageplaneter
med innanstoff ur intingheten tänt
för här kan endast änden finna sanning
när jordens perversioner i avstanning
har upphört helt, och glömskan står på glänt.