Så står min bår, så går min drömda droska
i gruset grävt ur dalars ljuskanaler
mot salar bakom backars blixtportaler
att färdas över huvudgärdens åska.

Nu lönar inte böna eller pjoska.
Nu döms en grynings glömda skyopaler
till fall, att lysa kalla katedraler
uppburna bort på bårens gårdagsbrådska.

Var hälsad, sky av blixtar frälsad vacker,
var frälsad ny av synimpulsattacker
som lyst min ritt mot mistet mörkers mitt.

Så brinner blickens svarta hål som äntrat
entrén igenom ytkollaps till centrat
där allt som blixtrat blankt blir vidgat vitt.