Som så ofta satte jag mig ned och försvann
lät läkarens exakta redogörelser förtvina
zoomade in otidsenliga önskningar
från Josefssons, Ellos och Haléns
såg kvinnorna i de förunderliga kuporna
tygstyckena som slet sönder förståndet
såg kalendrar med Trolltider
och somrar med stollar
öppnade luckor från etern där då
mindes hur jag senare låg i min vattensäng
och rökte Röda Prince och undrade
vad fan det var med Borg
som med sin träracket gjorde comeback
mot grusspecialisten Arrese,
lite anade man den sommaren
hur hårt strängad framtiden var
alla dessa djävulska skulder
som skulle komma att slungas tillbaka
och ändå strömmade det alltid ur tappen
Iraniern serverade och klappade mig om ryggen
förstod, om än med något mörkt i blicken
jag står framför en helt annan kamp nu
mer finns att förlora
och ändå kan jag längta tillbaka till då
det är mycket som kommer för en
när en tillåter sig till att diagnosticeras sådär