Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Genom Cagliastros ögon

1. Ingen övertygelse är oss kär;
vi vandrar i det stora tomma.
Tomheten är vad vi således bär,
att blidka vår mänskliga ambition.

2. I varje enskilt agerande föds vi,
i ett obestridligt bevis av existens.
Kärlek, hunger, lidelse, passion och magi,
är blott ögonblick vari vi riktigt existerade.

3. De oförkroppsliga vandrar bland oss,
ofärdiga i sitt svindlande sinnelag.
Glimrande av det brinnande irrbloss,
som vilar inuti där stillheten förblir.

4. Vårt blod kan gjuta en spik av järn,
våra kroppar är fyllda av magnetism,
den moderna civilisationen är omodern,
då en passiv karaktär är såret som förblöder.

5. Vad kan vi göra annat än att älska i blod?
Vi tillbad dig, men du fanns redan där,
i periferin med en hammare du stod,
och hamrade järnet ur vårt polariserade blod.

6. Att vara ofärdig är att fortfarande vara,
en formbar lera av kött, ben och sinne,
att vara färdig är att förbli stilla bara,
lika orörlig som den dödes kropp.

7. Vi bär ingen övertygelse i vår väntan,
det sade Cagliastros ögon uppleva,
när han lämnade den gamla längtan,
för att i ett ögonblick börja leva.




Bunden vers (Rim) av Marcus Gabriel Fors
Läst 137 gånger
Publicerad 2019-07-05 16:10



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Marcus Gabriel Fors
Marcus Gabriel Fors