1. Kosmos färgas av oändlighet,
bortom allt det tankarna vet.
Du purpurfärgade nebulosa,
giv oss ett hoppets allmosa.

2. Vår värld faller i bitar snart,
livet är ej längre så självklart,
arter dör och tiden förspills,
i det vi åstadkommit hittills.

3. Våra andetag blir tunga av sot,
våra sjukdomar utan någon bot,
våra ögon ser blott till oss själva,
medan städer knaka och skälva.

4. Isarna smälta; och vindarna ropa:
Ack hör hur stormen sig hopa!
I kraft att blåsa bort vartenda beslut,
vartenda hjärtslag och varenda minut.

5. Du ändlösa rymd, av vakuum och stoft,
spar åt oss en enda blommas doft,
ett litet frö att sväva genom tiden,
och slå rot långt bortom koldioxiden.