en fridfull sommarkväll
solen fortfarande milt värmande
ljuset alltmer orange

rådjuret kommer sakta ut ur skogsbrynet,
stannar upp, lyfter sitt huvud

hennes blick är säker
hennes kropp samlad
graciös, vilande
stunden är stillhet

någon kommer
någon hon känner
någon hon kan lita på
någon som möter hennes blick

men hennes blick flackar
nosen darrar
hon vågar inte stanna
huvud och kropp blir till kastvind
hon flyr, utan att se bakåt

som i nöd
men egentligen
helt i onöd-
an