om det inte var
för mina drömmar
och BBC Radio Five


skulle jag glömma bort
hur man samtalar och
hur man låter munen
formulera sig till ord

Sist jag samtalade
en något längre tid
men en människa
var för två veckor sedan


människan är förlorad
redan från födseln
en ond identitet i sig själv

Och varför vilja
röra munen i samtal
när allt egentligen
innehåller ilvilja

Ondskan går inte
att se men är
evigt där

Oförlåtligt har alla
en skuld i sig själva
samtalet är alltid
ändå bara på låtsas