Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Att återfalla och resa sig upp igen.


Jag faller

Vinden fladdrar i mitt hår
Jag känner att
jag faller

Och jag kommer landa hårt

Ber till Gud
att han ska finnas där

Mina ögon är slutna

Jag flyger

Och mitt hjärta slår

Då känner jag lugnet
Kapitulationen
Kraften

Ingenting är längre lika svårt

Sträcker ut armarna
mot avgrunden

Och säger förlåt


Fri vers (Fri form) av Trollbunden
Läst 297 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2019-07-27 19:03



Bookmark and Share

  danne //
Inringad omringad
"kapitulationen" ett starkt val.
Vem blir segraren ? eller finns det bara förlorare?
Som kryp är ikväll känner jag mig något provokativ eller kanske fel benämning ordet ska nog vara frågvis - man kan inte vara bättre än man är men man kan vara ödmjuk och försiktig med sina frågor , vara så pass försiktig att inget händer orden får ingen klang - men dina ger en utmaning eller fångar mig till en sorts kapitulation utav frågor ..
Kapitulera - alltså att ge upp vända kappan mot vinden hissa vitflagg låta segraren erövraren ta allt i från en ..
Det är en total uppgiven -het, vem orkar eller rättare sagt finns det något som tar emot fallet? slutar hjärtat slå sina pulser - en förvandling där det svarta i en växer till något mer häpnadsväckande ?
Pauline bra text som får mina strömvirvlar att utmana dig lr kanske finns det en annan aspekt på det hela , tror du det?
2019-07-27
  > Nästa text
< Föregående

Trollbunden
Trollbunden