Jag drabbas av klimatångest när grannens barn hoppar studsmatta och det ser ut som om de ska göra hål i ozonskiktet. Visst, ingen kan hoppa till den höjden, men ungarna har adhd vilket inte får underskattas.

Min psykolog säger att jag ska koncentrera mig på saker bortom skeendet omkring mig, krypa in i mig själv och bli en såpbubbla med själen. Ja, det blir mindre komplicerat att betrakta världen då.

Jag mediterar lika överspänd som vanligt, ser satelliter bevaka mig från rymden, känner hur jordklotet rör sig under mig och hör glassbilen köra förbi, men helt plötsligt är jag utanför allting.

Gud haver alla barnen kär och vuxna också förmodligen, tänker jag och svävar vidare mot inre förståelse. Det är bara det att då har grannen köpt en pool som de skygga kidsen kan leka med guldfisken i.

_________