Jag orkar inte en gång till, tänkte fågeln strax innan avfärd.
Vingarna bär inte riktigt och jag får sån hjärtklappning.
Denna förbannade inre kompass, som får oss alla att bara fara iväg.
Visst blir det kallt här uppe i Norden men skulle man verkligen frysa eller svälta ihjäl, tveksamt.

Klimatzonernas förflyttning gör nog att vi skulle klara oss. All skräpmat som inmundigas och slängs lite överallt borde duga till oss också som föda. Kan människorna leva på det så borde vi klara oss på resterna.
Många andra djur utnyttjar ju närheten till städer och andra tätorter.
Det finns ju parker och hus att övervintra i.

Tänk på alla tiggare, de klarar ju sig för det mesta. De reser bara om de blir utslängda. Fast där har vi det nog bättre när vi kommer fram än de.
Jag stannar, undrar bara vad de andra kommer att säga.