Allé n
I den stilla sorgens tid är tankarna på lyckan en flicka längst bak i klassrummet hon med alla svar blygseln nedtryckt i en ficka
[ ingen som ser ingen som hör]
tårar som regn efter värmebölja lång
den från tårna den utifrån bilderna av oss i någon slags film för inga scener levda duger
dina invanda punkter egot försvarat inte dina kan allt kan allt för starkare armar än mina drar rötter
mina texters stilla avtryck som en spegel utav oss Inte ens här är frihet
i mina små rum tapetserar nu en efter en i små spår
den bleka klänningen alltid upphängd på en galje i någon annans hus kryper ner hos dig hos mig min vänstra arm sträckte sig igår som för att känna hur det vore vore att känna dig
Ur en filmscen ses en kvinna gående lätt genom en allé, med scarf, hon skyndar nästan dansar
så var det bakom dörrarna att känna dig.
Prosa
av
smultronbergen
Läst 192 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2019-08-19 12:42
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |