Megäran med sina vassa fingrar
knappögonen kan hon inte stänga
inte ens blinka
utan ögonlock kan ingen blunda
utan luftstrupe kan ingen andas

mina lungor är fulla
av dina parfymångor och är nära
att sprängas vid varje andetag

Som när vi var små
och lekte tusen nålar
utan att fatta
att det skulle göra ont
på riktigt

Sedan ligger man Där
sömnlös och fattar grejen

det dunkar så hårt att
bröstskölden spricker
och luften sipprar ut

Knappögon är av plast

Utan ögonlock
kan man inte blunda
så man ligger där vaken
och trasslar in sig

i nattens sömnlösheter