Fru Migrän har slocknat
hennes lägereld är
pysade rök
i en överbliven
kaffeslurk

Fru Migräns röda naglar
har flagnat
uråldriga faluröda väggar
på en övergiven ladugård

Fru migrän har tänt
sin röda lykta
och släckt den
och tänt den
och släckt den igen
och för alltid

Hon minns och avundas allt det där
hon saknar