I en av den lilla stadens paradgator
nedanför Järnvägstationen mot
Centrum

Vid ett trevånings hyreshus,intill
en grusad parkeringsplats stod
ett lummigt Hästkastanjeträd

Tätt intill grannens ligusterhäck
Den skuggade och var i vägen
med halva sitt grenverk in på
grannens tomt

Efter flera års klagomål
fälldes äntligen det fuckade
jäkla stora trädschabraket

Sågades ner i småbitar
och fraktades bort

Då blev grannens gula tegel
villa alldeles som sönderbränd
av solen

Och hyresgrannar satt och glodde
när frugan solade sig,eller när de
åt middag på uteverandan

De upptäckte då att de saknade
det ståtliga trädet med sin frid
-fullt lummigt svalkande grönska

Och dess fantastiska Blomsterskrud
någon vecka in i Maj

Men även de glänsande nötterna
med sina spikklubb foderhöljen,
kände de saknad till framåt höst
-kanten

För att inte tala om de vackert
färgade höstlöven

Tillsammans bestämde sig då paret
För att plantera en Lönn

Bredvid häcken,men den blev
liksom aldrig riktigt lika lyckad
i sin taniga skepnad

Och något år senare
avled den pensionerade
Affärsmannen.

Och frun sålde villan
flyttade därifrån

Men inuti en påkostad
Bostadsrätt och sin
sambo snarkandes
bredvid

Kunde hon drömma om
ett susande Hästkastanje
träd och en känsla med sin

dåvarande man,av fridfullhet
Där tiden nästan stod still

Och det kändes som om
olyckan aldrig skulle finna
vägen till deras lyckliga lilla
smultronställe.

Tills hon suckande vaknade
upp och konstaterade
att tillvaron förändrats.

Till någonting helt annat.