Med fötterna nerkörda djupt i marken når mina tår den fuktiga myllan.
Mina ben är kraftiga och starka, jag står stadigt när vindar och regn piskar.
Kroppen min är bred och massiv, ger tyngd och stadga.
Vinden drar i mina armar, dom bänder och vrider sig men bryts inte.
Värmen från solen ger mig kraft och näring när jag suger i mig dess strålar.
Jag är det obändiga livets hopp, ett barn av solen och jorden.
Jag är ett träd.