När skymningen nu kommer till skogen.
Utanför vid min lilla stuga jag sitter.
Med den gamla kaffekåsan värmande mina händer.
Sakta insupande skogens dunkla värld.
Lommens rop över det stilla vattnet.
Fiskarnas vakande och insekternas jakt.
Kvällens ljud från nära och fjärran ger mig ro.
Snart är det dags att lämna min pall och förbereda för natten.
Bädda min säng och laga kvällsmat.
Men ännu en stund sitter jag här.
Mitt i ljudet av livet innan det också ska sova.
Ett svagt rassel i riset vid knuten avslöjar en liten skogsmus som letar mat.
Sniffande närmande sig bortglömda smulor från forna fikaraster.
Men ett hoande från en uggla får den på andra tankar.
Den måste vara nära tänker jag, kanske uppe i trädet med gungan gjord av ett bildäck.
Gungan som slänger ut en långt i sjön bara man tar ordentlig fart.
Som lockar fram skratt från både barn och vuxen under sommarens lekar.
Lekar i sjön som nu ligger helt stilla och knappt synlig i mörkret som fallit.
Både lomm och fisk sover nu.
Endast ugglor och gnagare är vakna.
Kåsan är nu tom och kall i mina händer.
Stugdörren stänger ute nattkylan och snart stiger röken från den nyväckta kaminen.
Under fotogenlampans ljus skapas en kvällsmacka med korv.
Och utanför sitter en mus och tittar upp mot ljusspelet i fönstret, förnöjsamt knaprande på smulor i skydd under min pall.