Sedan jag brann upp
regredierade jag tillfälligt till ett barn
Det blev liksom nödvändigt att börja från början
hämta upp den lilla otrygga varelsen där allting började
Födas på nytt
fast det ju inte går,
men ändå.

Där ingick också att få vara så där bekymmersfri
så som ett barn ska få vara
Även om jag inte var det,
ens nu

Men jag låtsades

Jag var oansvarig som en ung människa kan få vara
där konsekvenserna bara blir
ett tillägg till minnesbanken
att nästan skryta om
många år senare på en middag
Inget annat.

Så låtsades jag

Jag tillät mig bli förälskad
Älskade vilt och njutningsfullt
Drunknade i bara de härliga känslorna.

Framtiden, vem bryr sig om den nu
Det är Nu allt händer
Strategier, analyser, visioner och mål - kan ta sig i röven.

Allt skulle ändå komma i kapp mig till slut
Det gör det alltid.

Jag ville bara njuta på vägen emellan,
på väg dit,
dit vi alla ska
oavsett hur lyckad och smart man varit i livet.

Jag kände mig faktiskt smart som använde mig
Som levde.
Använde mina händer, min kropp, mina sinnen, mina tankar, min hjärna,
mina förmågor
enligt den giv som blev min.

Vem vet hur det slutar ändå?
Du brinner ner
Du brinner upp
Det är Nu allt händer.