Enligt forskning 

är gifta män lyckligare än ogifta 

singelkvinnor lyckligare än gifta. 

Idag satt den medberoende kvinnan 

och längtade efter den make som önskat

skilja sig för över två år sedan. Hon hade 

offrat yrke, lön pension. Idag blomstrade 

exmakens ekonomi. Delgav henne forskningen 

talade om eget ansvar. 

Ilskans uttrycksfulla avund ett öga som

fastnat vid oförrätten. Försökte försiktigt 

påminna henne om exmakens sämre 

förmåga till närvaro, om depressionerna,

de återkommande. 

Över ängarna sprider sig det förgångnas 

offereldar allt längre ifrån tills de förvandlas 

till välsignelsen. Lättnad. 

Hon fick beskriva sin omgivning. Singel

kvinnorna väckte de giftas avund, men 

som hon harklande antydde var de hårt 

hållna. Aldrig hon. Sträckte på mig. Lät

tystnaden falla. Men du! Livet är ju mer än

utlandsresor, när det kommer till kritan 

kan vi inte mer än skita sova äta. Skönt 

att kunna prata om vardagen med någon 

som på allvar hör vad jag säger. Utvecklar 

mig. Är du inte värd det? 

Vi var i samma ålder. Det hela avslutades

med ett resonemang om var man raggar 

i våran ålder. Där var mitt yrke ingen

hjälp att tillgå. Fjällen svarade hon djärvt 

och snabbt. Dit åker män i grupp. Utan 

kvinnor. 

Kvinnan tycks leva bäst utan mannen 

men i både äktenskap och singelliv 

tar han ofta allt för stor plats. 

Vi lindar inte in allt i plast. Vi generaliserar 

inte alls. Tar inte till oss statistik som 

inte smeker egoismen. 

Vi solar oss i stråhatt. Passar upp på 

karlarna o i brist på det drömmarna. 

Vi är så ljuvliga att se på så

unika starka. Finns det någon i publiken, 

kyrkan som har något att invända?