'Grinden var öppen
För den som råkade
passerade där förbi

Grinden var stängd
För den som stängt
den helt, innan i
sitt sinne

Men för det mesta
Fanns den inte alls

Eller för en del fanns
den där,så tung hela
tiden

Så det var lika bra
att ta en lång omväg
Jämt

Innan man kom till den
Vita stenvillan som visst
kallades för Villfarelsen

och låg vackert inbäddad
intill Ekbackar och betande
får

invid en fridfull Mälarvik
fylld med susande vass


Som levde sitt eget liv

trots att allt var förut
-bestämt redan innan.