I det kompakta. I de fönster andra 

ser oss igenom. Hur våra ögon letar 

de som springer snabbt för att snabbt 

bli fria. De som tabbar sig för att få

slut på lidande. Få svar. Vilka som 

helst. Dina ögon. I vems blick syns du? 

Dofterna tar mig bakifrån. I dessa lägen 

ber jag  er bägge två om ursäkt över att jag 

gjorde slut. 

ni var inte nog. Inte då. kanske 

inte brottsligt  inte en endaste 

gång hitta hem. Riktigt hem. I de ljuva

delarna hos 

flera. Där fanns min man. De efterföljande 

meningarna aldrig skrivna enbart tankar 

utslängda ibland. 

Naturen tar inga omvägar. Pustar aldrig ut. 

Vissa val omänskliga. En hel poesi kring 

ett endaste val. Ett val ovalt. 

I efterdyningen av mitt brott var kärleken 

enbart en. Då var jag redan störd. Så 

in i märgen galen att galenskap blev jag. 

Skriken ifrån graven hörs än idag. 

nu plockar småfåglar upp de brutna bilderna 

av självförakt som om jag satts nedtvingad 

på stol med ena ögat vid ett steteoskop 

se då kvinna. Se. I varje ögonblick av 

smärta. I ögonen hos de andra. 

I de fönster andra ser oss igenom såg hon

fot, ben överkropp.  Den evigt spejande 

i keps. Ur trygghet tillräcklig med något 

märkbart gömt, karta nål från något 

dunkelt hål. Ett jag.