Kontroll. Jag kämpar för att återvinna självkontrollen efter de dramatiska händelserna i takhöjd. Striden mellan Zanna och Miranda berörde mig djupt och obehagligt. Magistern har tryckt på fjärrkontrollen och låtit glasskivan från det övre hörnet i den tetraediska lektionssalen sakta landa på golvnivå. Zanna kastar sig genast över Vittorio.

- Varför svek ni mig? Du och din signora September, eller vad hen nu är? Ni vågade inte klättra på min målade stege! Fegisar!

- Zanna, var det så du hette? Du ska veta att jag hyser en stor passion för Michelangelo. Jag har studerat hans verk under många år; både på internet och i verkligheten i Sixtinska kapellet. Hans förmåga att gestalta kroppens ”handling i vila” är fantastisk, hans arkitektoniska idéer banbrytande. Skulle du försöka dig på att kopiera hans mästerverk med dina billiga akrylfärger? Har du ens satt din fot i Italien, signorina? 

Konflikten avbryts av magister Zetterström, som nu pratar i mikrofon för att att överrösta ljudnivån i lektionslokalen.

- Bästa kursdeltagare! Dessvärre nödgas vi nu vidta vissa åtgärder. I studieförbundets demokratiska anda lät jag ju er, jäntor och gossar, välja gruppmedlemmar. Emellertid, som ni själva kan åse, fungerade projektet icke så bra som planerat, utan gav i stället upphov till konflikter. Vi måste alltså reorganisera oss. Beslutet om ny gruppindelning är dessvärre ej förhandlingsbart. 

Kaoset i lokalen tilltar. Hugo stammar förtvivlat, Veronique virkar frenetiskt, Adrian övar skalor på pianot och Claes-Thomas karvar med morakniven på sin tumnagel. Zanna och Vittorio fortsätter bråka om Michelangelo medan jag, September, kramar min sten i fickan. 

Kontroll-magistern fortsätter mässa:

- Efter mitt eget eminenta huvud har jag nu reorganiserat grupperna efter tre principer: element, ursprungligt kursval och minimerande av konflikter. Måhända kan vi vara eniga om att akrylgalopp i takregionerna är ett icke önskvärt beteende under fortsättningen av kursen?

Konflikträdd som jag är håller jag fullständigt med magistern. Ett svagt hummande drar genom salen.

- Grupp 1: vatten. Zanna, du borde måhända lugna ner dig en smula och späda ut dina akrylfärger med några delar vatten. Agnes, du talar ju latin som ett rinnande vatten? Och agent Zebras glasmosaik glittrar som en vattenyta i solsken. Ni tre får dväljas i Hörn V.

Kan detta fungera? Spridda, förvirrade applåder hörs i lokalen. Magistern fortsätter. 

- Grupp 2: eld. Ledargestalten Hugo samt den eldfängda astronauten Miranda och hennes eldigt skuggande agent Ypsilon - när de väl återvänder. Ni får husera i Hörn O. Nämnda hörn är beläget på golvnivå, Hugo, så frukta icke. 

Kursdeltagarna verkar nu ha lugnat sig och lyssnar en smula mer uppmärksamt till magistern. 

- Grupp 3: jord. De jordnära hantverkarna Veronique och Claes-Thomas samt den arkeologiskt jordgrävande September. Ert framtida hörn är N.

Kris eller utveckling? Jag, September, suckar över att jag måste lämna min vän Vittorios grupp. Men kanske får jag nu ändå en chans att utöva arkeologi på allvar?

- Grupp 4: luft. Såväl pianospel som arkitektur kräver ju luft, Adrian. Du får ta med dig de likaledes arkitekturbevandrade Vittorio och agent Xenofanes, storhatten och parkbänksspecialisten, till det övre hörnet. Bokstaven på bänkens ryggstöd får ni själva kontrollera. Att ansvaret stiger med takhöjden hoppas jag ni är medvetna om. Varsågoda, intag edra nya platser!