en viskning ur höstskog

smeker min raspiga kind

är det du eller nordanvinden

som bebådar kommande vägval

när skymningen lämnat över

himlen i nattens sköte

fångar ögat nätt och jämnt

nymånens skarpa vita

den tunna spegelbilden

tyder jag som leende

stående bland okända

som niger inför skäran

ville så innerligt gärna

att nymånen skulle pryda

den himmelssängshimmel

som någonstans väntar på oss