Blodiga stenar
Dessa vackra kvinnor
Bävande i bröstet
Med sorgset sinne drog,
Ett bödande hjärta
Matt av tunga kval
Leendes mot döden
På våra synder bar.

Där stod dystra män
I rustningar av guld
Våndades i vrede
Utan skam och skuld,
Som förstelnade vid runor
Till kvinnors ära skurna
Med avskyvärda nunor
Sprudlande av hat.

I dess avundsborg,
Inget utom sorg.
Kanske sårad stolthet,
Mortalt blek i ljuset,
Av stenar som blött,
Och gråtit för gruset.
H.ä.r.s.k.a.r!