Av gud förbannade vi är de fördömda,
Bröder och systrar ingen verkar minnas,
Levande begravda de förlorade bortglömda,
Söner och döttrar som inte ens borde finnas.

Vi är de som icke syns,
Ursäkta att vi finns.

Under fanan på halvstång,
Ekar ljudet av en sång,
Du gamla du fria,
Du fjällhöga nord,
Låt oss besjunga dig,
Från himmel och jord.

Vi är kollektivet utan tydlig röst,
Uppe på tapeten var fjärde höst.
Brickorna i spelen för galleriorna,
Syndabockar som betalar haverierna.

Fast någon ska väl notan pröjsa,
För annars blir ju hussen galen,
På hundjäveln som måste bajsa,
När stanken når till finrums salen.